Edgar Allen Poe - Romance
Romance, who loves to nod and sing,
With drowsy head and folded wing,
Among the green leaves as they shake
Far down within some shadowy lake,
To me a painted paroquet
Hath been--a most familiar bird--
Taught me my alphabet to say--
To lisp my very earliest word
While in the wild wood I did lie,
A child--with a most knowing eye.
With drowsy head and folded wing,
Among the green leaves as they shake
Far down within some shadowy lake,
To me a painted paroquet
Hath been--a most familiar bird--
Taught me my alphabet to say--
To lisp my very earliest word
While in the wild wood I did lie,
A child--with a most knowing eye.
Of late, eternal Condor years
So shake the very Heaven on high
With tumult as they thunder by,
I have no time for idle cares
Though gazing on the unquiet sky.
And when an hour with calmer wings
Its down upon my spirit flings--
That little time with lyre and rhyme
To while away--forbidden things!
My heart would feel to be a crime
Unless it trembled with the strings.
hittade dena dikten å tänkte på dig,
åh, om jag bara visste vad jag VERKLIGEN vill...
men, nae, hjärtat säg si å hjärnan säger så...
jag är så rädd för att såra dig, vad blir det nu..? en tredje? fjärde? gång..
du förtjänar någonting så jäävla mycket bättre än mig,
och jag i min tur förtjänar det värsta avskum som finns...
men men, that's life, a pleg, a living hell, osv..
Kommentarer
Trackback