jag satt ute på balkongen, allting var så tyst som det bara kan bli utomhus. 
klockan närmade sig halv fyra tror jag, fontänen hade slagits av och alla hotellgäster låg och sov.
jag var den enda som satt kvar där ute på balkongen.
jag lyssnade på havet som plaskade mot stranden en bit bort, tittade på den otroligt stjärnklara himlen, månen var halvfull...
det var en sådan, magisk känsla i luften, och, då i den sekunden var jag säker, det var Han jag ville dela det här ögonblicket med...
ännu mer säker vart jag när det kom en liten vindpust från havet, och jag rös till, då tänkte jag på hur mysigt det skulle vart om Han varit där och hållit om mig...

jag skulle kunna ge så otroligt mycket för att få uppleva den känslan som fylldes inom mig då en gång till.
jag blev så glad, fjärilarna i magen, det var så tyst så tyst, inga ord kan beskriva känslan som fylldes inom mig då.
jag var så jävla glad, fast samtidigt ledsen för att Han inte var där med mig.
kanske om jag har tur, kanske, om något år, så kanske jag får uppleva en till sådan här kväll, och denna gången kanske jag har Honom med mig?

tyvärr kan man inte få allt, men i tankarna kan man iaf få det mesta...
tyvärr verkar det som om jag var för sent ute... han verkar ha blivit kär, vet dock inte i vem..?
Det enda jag vet, att den dära kvällen då allting var så magiskt kommer inte falla ut ur mitt minne på en väldigt lång tid, jag minns den kvällen som om det var igår.!

<--Den här bilden tog jag en kväll när vi gick längs stranden i Platanias efter middagen (: