vill flytta nu så jag kan ewe-vet-vad när jag känenr för det, allt skulle underlätta så förbannat, hela världen skulle ju bli så mycket bättre då :) jag längtar...

ruset som far genom kroppen som gör att hjärnan är på fast ur funktion,
ruset som far genom hela kroppen i 220km/h
ruset som får mig att må bra, om så bara för nån minut.
ruset som jag aldrig vill bli av med, bara ha mer och mer utav.
jag ser ruset som min enda utväg ibland.

men men, nu bor man hemma, och ikväll börjar tre dagars tortyr om, Han kommer hem...
förstår mig itne på mamma.. varför? VARFÖR låter hon det fortsätta såhär?
helt jävla sjukt, och om hon nu då vill bo såhär så kan hon väl iaf släppa mig så jag får må bra.
men de verkar som om om hon ska må dåligt måste jag oxå de..
suck!
jag vill rymma iväg till en öde jäkla ö å aldrig komma hem igen..!

Så snabbt ett liv kan gå från vackert till skit.