På bussen hem idag började jag minnas tillbaka till dagistiden, när allting i hela vida världen bara kretsade kring hästarna, vilken häst man skulle borsta å pyssla om...

De satt två små flickor på bussen och den ena skulle följa med den andra till stallet, så uppspelta dom var, den ena flickan satt å berättade att man fick klappa hästarna, och sen om man vågade fick man borsta dom oxå! sen satt hon och förklarade för sin kompis vad rykta och mocka var och hur man gör, sen gick hon igenom dom vanligaste borstarna... otroligt vad hon kunde för att vara så liten, och hon har tydligen redan börjat spara pengar till en egen häst, och i nästa vecka då, då skulle hon och hennes jäääääääättestora storasyster få ha en sköthäst, i en hel vecka! som dom skulle borsta å mest otroliga av allt, få rida!

jag kommer aldrig glömma tiderna på dagis när man satt efter helgen å pratade om hur de hade gått att rida, för på "min tid" fick man hyra en ridskolehäst varje söndag om man hade föräldrarnas tillsyn, jag hade såklart alltid picasso, lilla pickeponken...

den hästen kommer jag aldrig heller glömma, det var picasso och bonnie jag lärde mig rida på, vice roy var min första "tävlingshäst", ebba var nog min första seriösa sköthäst, camaro är den häst som tuffade till mig och lärde mig att vara mindre mesig och mer bestämd, crimson är den häst som alltid bara kommer finnas där, den häst jag ALDRIG kommer ge upp drömmarna om (måste fan fara å hälsa på honom snart!) och fan vad många häster det kommit och gått genom åren... och alla har dom tillfört någonting i min utveckling som ryttare, vissa har försämrat mig, men vissa, som Falize, dom fick mig å ta stora steg i utveckligen..

haha, när ja å anna satt där längst bak i klassrummet och pratade häst så att inte bara lärarna blev tokiga utan även mina klasskompisar ;) satt där å ritade en massa hästar i böckerna, klottrade ner våra favorthästars namn överallt, bänkar, väggar, böcker...

jag saknar tiderna då allting kretsade kring vilken häst man skulle få ha på lektionen, vem som skulle borsta vad på hästen, vem som skulle sadla om man hade samma allmänridningshäst... jag saknar helt enkelt å vara barn, är så grymt jobbigt att gå omkring och växa upp, bara för en dag skulle jag vilja byta med en av dom där flickorna på bussen.. vet att det är fysiskt omöjligt, dock är det inte psykiskt omöjligt... man behöver bara en dag då man inte kan bli störd, en dag då man bara kan sitta och drömma sig iväg till fjärran länder..

eller dit jag alltid ville när jag var liten, och även nu, landet ingenstans, andra stjärnan till höger, rakt fram i gryningen...