var med cornelia och tobias idag hem till din lägenhet emil, dom tände gravljus till dig och sen gick vi upp och kollade utanför din dörr.
du är saknad av så många och jag hoppas att du ser oss nu, när vi sörjer dig..
jag sak gå tillbaka till dig imårn å tända ett ljus, lämna en blomma oxå, med ett kort..
var hos kuratorn idag och pratade lite om dig å så.. men det känns så stört att prata om dig med en som bara läst om dig i tidningarna emil.. helst skulle jag velat prata om dig, MED dig..
pratade med våran kusin stina idag oxå, hon tar detta lika hårt som jag gör, och det känns bra att prata med henne lite.. vi har bestämt att vi inte ska glida isär igen, för din skull..
å vet du vad det värsta är emil? jag och cornelia kände på oss att något skulle hända..
vid åtta tiden lördagkväll så vart vi båda helt tysta å typ sa till varandra att någonting hemskt höll på att hända, att någon skulle dö.. och det var ju klockan åtta det rasade..
tänk om vi på något sätt hade kunnat förhindra det..?
och jag frågar mig själv varje dag; dog du på en gång eller fick du lida?
pappa kommer inte på din begravning heller, han säger att han inte orkar med det.. jag förstår han, för det gör inte jag heller, men jag känner att jag är skyldig till att fara, för att ta ett riktigt farväl.. kommer bli jobbigt att se dina föräldrar dock, jag klarar itne av folk som gråter..
jag ringer till dig varje kväll, lyssnar på din röst, gråter, pratar in ett meddelande.. jag måste ju ta chansen att få höra dig sålänge kortet funkar å är kvar..
har skickat två sms oxå, och jag kommer aldrig sluta vänta på ett svar..
men det känns som att du är här hos mig, hela tiden, känns som att det var du som klicka ur mig ur meddelandet jag satt å läste som jag hade skickat till dig igår..?
jag tror inte på det övernaturliga egentligen, men det känns som att jag aksnke måste byta åsikt ang. det..
fick ett kort av min lärare margareta pohjanen idag oxå, "EMELIE, kusin till Emil" å sen stod det typ om hur mycket hon beklagar sorgen och att hon grät i morse nä'r hon läste tidningen å tänkte på mig..
hela min klass stöttar mig igenom detta, och jag tror inte att jag kasnke behöver gå till någon kurator, jag har alla mina vänner, och kusin stina.. känns bättre att prata emd dom än med kuratorn..
det är nu i sånna här tider man inser vilka som är ens vänner... dom som ringer, smsar, ställer upp och frågar hur man mår, dom som lyssnar, ringer upp och vill försöka förstå.. jag älskar er allihopa <3
men ett speciellt tack måste jag ge Cornelia, tack så himla mycket för att du tog med honom till maja så jag fick träffa honom, krama honom.. minnas honom.. och tack för att du tog med mig till honom ikväll, imårn ska jag säga hejdå, för det är ju egentligen inget farväl, det är mer ett, vi ses snart.. för det gör vi, om några år så gör jag dig och farfar sällskap i paradisets egna bar, då sitter vi där å pimplar öl tillsammans och tittar ner på alla människor som vi älskar så mycket... jag längtar redan..

Jag älskar dig Emil, vila i frid, och kör inte slut på farfar innan jag kommer :)