Lars Emil Nilsson

tjabbaaa livet är en fesst glömm bara inte att var full=)



timmar blev dagar,
dagar blev veckor,
veckor blev månader,
och ändå är tomrummet efter dig lika stort.

jag fattar det bara fortfarande inte, varför du av alla människor på jorden?
varför just du av alla i gruvan ens?
jag fattar ingenting.

och alla ljög, dom sa att det skulle bli lättare med tiden,
men gissa vad, man slutade bara gråta,
men det är fortfarande lika jävligt tomt,
det är fortfarande lika sorgligt och ofattbart som det var den 3/2 när pappa ringde och väckte mig...
jag fattar det inte, jag fattar det bara inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0